Letra de Ylaren
Fylld av rödaste vrede och eld
Mitt skinn nu spruckit, slitits
Vreds så avigt, då hungern kom
Mitt skinn nu spruckit, slitits
Vreds så avigt, då hungern kom
Det gråaste vargaskinn nu mig beklätt
Först jag jagat, följt och nosat
Sprungit vilt över rot och sten
Jaktens hets allt som funnits
Den fyllt mitt hjärta, översvämmat min själ
Ylaren! Ylaren!
Ylaren!
Ylaren! Ylaren!
Ylaren!
En ragg nu täckts av blod och flisa
Då kött nu visats måneljus
Ulvkäft druckit den mörka floden
Som ur ådror sköljt, skummat fram
Ylaren! Ylaren!
Ylaren!
Ylaren! Ylaren!
Var den än ylar, den fruktan sår
En tjärn så kall i mörkret jag funnit
Dess vattens svalkande på tungan salt
En tjärn så kall i mörkret jag funnit
Dess vattens svalkande på tungan salt
Vid rodnad vakna jag hungern sinad
Vid mörkrets tjärn vid världars kant
Jag ylat, jag ätit glupskt jag slukat
Döljer mig i lammens flock
Ylaren löper, den törstar rött
Ylaren äter ande och kött
Ylaren smyga bland kvistar och snår
Var den än ylar, den fruktan sår
Ylaren löper, den törstar rött
Ylaren äter ande och kött
Ylaren smyga bland kvistar och snår
Var den än ylar, den fruktan sår
Först jag jagat, följt och nosat
Sprungit vilt över rot och sten
Jaktens hets allt som funnits
Den fyllt mitt hjärta, översvämmat min själ
Ylaren! Ylaren!
Ylaren!
Ylaren! Ylaren!
Ylaren!
En ragg nu täckts av blod och flisa
Då kött nu visats måneljus
Ulvkäft druckit den mörka floden
Som ur ådror sköljt, skummat fram
Ylaren! Ylaren!
Ylaren!
Ylaren! Ylaren!
Var den än ylar, den fruktan sår
En tjärn så kall i mörkret jag funnit
Dess vattens svalkande på tungan salt
En tjärn så kall i mörkret jag funnit
Dess vattens svalkande på tungan salt
Vid rodnad vakna jag hungern sinad
Vid mörkrets tjärn vid världars kant
Jag ylat, jag ätit glupskt jag slukat
Döljer mig i lammens flock
Ylaren löper, den törstar rött
Ylaren äter ande och kött
Ylaren smyga bland kvistar och snår
Var den än ylar, den fruktan sår
Ylaren löper, den törstar rött
Ylaren äter ande och kött
Ylaren smyga bland kvistar och snår
Var den än ylar, den fruktan sår