Skövlarens Död Letra

Genomsyrad av urgudars kraft

Besmyckad och döljd med kvist och lav
Jag lyfter min kropp ur skogens grav
När bytet nalkas på åsens brant
Inget ljud när jag krypa mot stigens kant

När nattens vålnad av skogen gjorts fri
Från skuggor jag resas med ett vansinnes-skri
Skräck ny fryser fiendes röst
Då spjutet spräcka, tugga hans bröst

Skövlarna dö, en efter en
Jag hänger deras huvud på trädens gren
Där de stirra fulla av häpnad
Änger i blick vid asfåglars skepnad

På hällen jag sprider ben och tarm
De blir nu mat för skogens garm
Jorden nu sluka deras kraft, deras låga
Så att deras ätt ej hit mer våga

Makt nu viska i höstlövens sus
När lundar ånga av rodnadens ljus
Då vandra jag ner under rotens gång
Då skogen i frihet sjunga sin sång

[English translation:]

[Death Of The Wasters]

I laid on the peat in a murderous blaze
Under the moss, in the sands of the mountain
Muddied and covered, clutching on a spear's handle
Impregnated with the power of ancient gods

Bedecked and masked with branches and lichen
I raised my body from the grave of the forest
When the prey approaches the end of the ridge
No light as I crawl towards the edge of the path

When the ghost of the night is released from the forest
I'm raised from the forests with an insane scream
Horror paralyses the voices of enemies
A spear bursts, impales his chest

Wasters are dying, one by one
I hang their heads on the trees' branches
They gaze there full of consternation
Regret in their look in form of carrion birds

I spread the limbs and intestines on the tiles
They become meal for the forest's beast
The earth absorbs their power, their flame
So that their kin won't dare to enter there anymore

Might is whispering in the fallen leaven
When the groves are steaming in the reddened light
I wander down under the roots' path
The forest sings its song in freedom