Letra de Kurragömma
samma fruktan som tvingar oss ner på knä
värmer hjärtat i tacksamhet
håller dig som ett litet djur
vänder kinden och blottar strupen
så rasar vintern som en diktatur
håll det gulnande papperet mot solen min vän
följ de vacklande fraserna tills de bleknar igen
bland snustorra fibrer där bläcket slår sin vals
inget finstilt och flådigt
bara fötter och armar och hals